Veckans bästa tips för maj.

Det kommer mycket musik hela tiden och det är inte alltid som den fastnar i örat. Men ibland dyker det upp album eller låtar som man bara inte kan sluta lyssna på. För några veckor sedan damp just ett sånt album ner på golvet hemma hos mig. Sedan dess har det gått på repeat i datorn på jobbet, i iPoden, i stereon hemma. När jag spelade skivor på Riche i lördags blev det ett spår från det i mixen, men jag hade egentligen tänkt köra fler (men en halvtimme är tajt). Så därför tänkte jag skriva lite om skivan här. Se det som ett tips du inte får missa. Det här är en blivande klassiker. Missa den inte när den släpps den 25 maj!

Abe Duque: Don´t Be So Mean (Process Recordings)

Herr Abe Duque själv behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Han har varit verksam som DJ och producent länge och började som resident-DJ på New York-klubben Limelight. Efter det har han släppt plattor på Tresor, Disko-B under alias som Rancho Relaxo Allstars och Kirlian.

Tidigare har han gjort bra techno, men inget som fastnat hos mig lika mycket som detta, hans tredje, album. Don´t Be So Mean innehåller det mesta man vill ha: snygg produktion med riktigt fläskiga bastrummor (kompressorerna jobbar hårt), glittrande diskantsynthar, funkiga rytmer och wobblande basslingor. Samtidigt balanseras techno och househittarna upp av mer meditativt stillsamma spår som Why Do They Need US, OFMA och Forever Untitled.

I Salute The Dawn låter det som om Debussy (ja, jag tror det är samplat) klivit in på en technoklubb. En sparsmakad pianoslinga biffas upp av pumpande basgångar. Det är både rofyllt och dansgolvsvänligt på samma gång.

Men det är när han pumpar hård acid ur maskinerna i Trash Acid House eller låter Blake Baxter minnas den gamla goda tiden i Let´s Take It Back som det lyfter totalt. Vilken ljudbild. Vilka svepande ackord, vilka enormt pricksäkra ljud. Och när Blake Baxter sjunger "when techno had a groove, when house made you move, jack-jack-jack-jack-jack-jack-jack-jack your body" blir jag så nostalgisk över en tid och en klubbscen jag aldrig varit på så jag blir alldeles vimmelkantig. Sen inser jag att jag är just där. Inte back in the day, men i den tid då techno har ett groove, house får mig att röra mig och jacka. Det här är perfekt musik i mina öron.