torsdag 28 augusti 2008

Josh Wink - Stay Out All Night



Josh Wink slog igenom med dunder och brak i mitten av nittiotalet med Don´t Laugh och Higher State of Consciousness. Med sprudlande partyglädje, tweakade acidljud och ett hårt beat tog amerikanen Josh Wink dansgolv över hela världen med storm. Efter det har han fortsatt sprida leenden på klubbarna med egna produktioner - och med egna bolaget Ovum Recordings. I våras kom brottarhitten Stay Out All Night som förenade en bubblande orgel, hårda beats och uppmaningen att inte gå hem utan dansa till morgondagen inte längre är morgondag. Radiolegenden Pete Tong förutspådde att det skulle bli en av de största danshittarna under 2008 och fanken vet om han inte har rätt. Organiskt, digitalt, knasigt och rakt. En blandning som anar framtida klassikerstatus.

På nya Stay Out All Night (remixes) fortsätter Josh Wink pumpa upp partynivån till klimax. I digitala promovarianten ingår sju remixer - oklart om alla följer med på vinylen. Tee´s Original Mix är den absolut bästa. I den är originalspåret lite försiktigt omgjort, vilket är det enda som behövs när originalet är så frenetiskt bra. Den lite djupare och "techigare" Tee´s Frozen Mix är också en favorit, även om det organiska soundet förlorar lite av sin kraft. Andra spår är inte helt nödvändiga. HCCR-remixen känns krånglig och Tee´s A Capella är enbart intressant som DJ-tool. Men trots det är det här en maxi att äga. Särskilt om man inte skaffat originaltolvan.

I morgon kväll kommer för övrigt Josh Wink till Stockholm. Han spelar på nya klubben Stockholm Zoo på Fredsgatan 12. Eftersom herr Wink förmodligen kommer att uppmana publiken att stanna ute hela natten är det bra att öppettiden är generös. Partyt pågår till 05.00 lördag morgon. Jag gissar att det är lite för tidig hemgång för Josh Wink, men för att vara Sverige är det inte så dumt.

onsdag 27 augusti 2008

Elektronika och kroppen

Det är sju år sedan Matthew Herbert samarbetade med Matmos på skivan Bodily Functions, där ljudet av blod som strömmade genom venerna blandades med kirurgiljud (Matmos egen A Chance To Cut Is A Chance To Cure gick ju ännu längre i kirurgiljudens förlovade värld). Men annars är väl kroppen inget av de större tematiska inslagen i elektronikan? Inom techno handlar det om att skaka rumpa. Men elektronika verkar mer intresserad av abstraktionen än skröpliga eller snygga kroppar.

Nåväl, den amerikanska sajten Fleshmap är ett pågående konstprojekt som fokuserar på kroppen och dess delar. Bland annat ingår en karta över vilka kroppsdelar som oftast besjungs eller tematiseras i olika musikgenrer... Låter det konstigt? Det är det också, och roligt. Elva genrer finns med och enligt sajten baseras "undersökningen" på 3000 låtar. Synd att man inte får veta vilka de är. Men lite roligt är det ju också. De flesta genrer (inklusive elektronika) har ögon i sin tematiska topp. Hiphop är däremot mer inne på rumpa. Här nedan är undersökningsresultatet för elektronika. Och även i denna cerebrala musikstil finns det utrymme för erigerade penisar, rumpor och bröst. Så är du hejdlöst pryd är det bara att sluta läsa här och inte titta på bilden nedan.

fler recensioner

Ett gäng Groove-recensioner till från månadens nummer...

Jason Fine
Our Music Is A Silent Order
Kontra-Musik
GGGG
Efter förra årets debuttolva på Omar-S bolag FXHE Records har det blivit dags för technonykomlingen Jason Fine att släppa ett helt album. Samtidigt innebär detta första albumet ut på Malmöbolaget Kontra-Musik som skämt bort oss med fin dubbig Detroittechno på senare år.

Det är precis vad det handlar om här. Jason Fine gör avskalad dansmusik som har den klassiska Detroitkänslan, samtidigt som det låter nytt och fräscht. Workin It Out och Isle är bara två spår av många som trollbinder. Det är enkelt, ibland nästan lo-fi-techno. Men samtidigt med en fingertoppskänsla som låter ana att Jason Fine har kommit för att stanna. Visst blir det några spår på debuten som känns väl långa och enformiga, men de bra spåren överväger enkelt och det är bara att konstatera att det här är en skiva som både herr Fine och Kontra-Musik kan vara stolta över.
Mats Almegård



Heartthrob
Dear Painter, Paint Me
Minus/import
GGGG
Med förra årets tolva Baby Kate fick Heartthrob, eller Jesse Siminski som han egentligen heter, en rejäl minimaltechnohit som tog sig långt utanför technokretsarna. Den pumpades på modevisningar och i varuhus och en del technotalibaner tyckte det var på tok för poppigt. De kommer nog inte att uppskatta debutalbumet Dear Painter, Paint Me heller. För precis som Baby Kate är de åtta spåren på albumet poppiga och medryckande. Samtidigt betyder inte det att Heartthrob skulle göra listmusik. Det är det alldeles för avskalat, synthetiskt och mörkt för.

Framförallt är det inledande Futures Past som har potential att bli en ny crossoverhit. Med stunsig bas, mörkt svepande muterade stråkljud och en naiv melodi är den både dansgolvslycka, catchy melodi och fett mörker i en och samma låt. Resterande spår på albumet är inte riktigt lika direkta, men håller en jämn och hög klass. Efter ett par lyssningar sitter även de som en smäck.
Mats Almegård

Diverse Artister
Total 9
Kompakt/Dotshop.se
GGG
Två gånger per år summerar Kölnbolaget Kompakt sin vinylutgivning på CD: till jul är det lugnare tongångar på Pop Ambient, mitt i sommaren är det dansgolvstechno på Total. De har nått del nio i denna pågående samlingsinstallation. Och upplägget är detsamma – vinylhittar, lite outgivet och allt centrerat kring Kompakts standardrecept: popig techno för klubben.

På Total 9 är det främst ”the usual suspects”, också det i vanlig ordning. Justus Köhncke, DJ Koze, Superpitcher, Matias Aguayo och många andra välkända Kompaktnamn. Som vanligt är det mycket som smakar gott. Kompaktstallet är inga nybörjare och de bjuder givetvis på habil techno som luktar hit lång väg.

Samtidigt är årets samling något svagare än tidigare. Det hedrar förvisso Kompaktartisterna att de vill ta minimaltechnon vidare och göra något nytt. Men när det resulterar i urvattnad och tråkig technodisco som Superpitcher vs The Congosounds Say I´m Your Number One eller Jonas Berings kladdiga I Can´t Stop Loving You önskar man att innovationssträvandet tog andra vägar.
Mats Almegård

tisdag 26 augusti 2008

Shed - Shedding The Past

Tänkte bjuda på en recension som är med i nya numret av Groove (6/2008) - papperstidningen finns att hämta någonstans i en skiv- eller klädaffär nära dig. Eller ladda PDF direkt från Grooves hemsida.



Shed
Shedding The Past
Ostgut-Tonträger/import
GGGG
Berlinborna må betrakta Berghain som en technoturistfälla för kids som vill känna på det vilda klubblivet i Berlin. Men den, vid det här laget, klassiska klubben är samtidigt en tummelplats för högkvalitativ technomusik. Inte nog med det, klubbens skivbolag Ostgut-Tonträger fortsätter pumpa ut techno som just nu är bland den allra främsta i Europa.

Den här gången handlar det om Shed, som förutom en massa släpp på egna bolaget Soloaction, också gjort sig ett namn på fina bolag som Delsin och Styrax Leaves. Han är alltså inte helt grön, vilket också hörs så snart Boose Sweep pumpar igång efter introt på Shedding The Past. Intrikata trumprogrammeringar, djupt blurrande basgångar och sjok med drömska synthharmonier på toppen – techno med en nypa deep house och minimal. Någonstans i kombinationen vemod – dans ekar det av MyMy:s fantastiska album Songs For The Gentle som kom för två år sedan. Och det är verkligen ingen dum influens (om det nu är det). Samtidigt väver Shed ihop denna melankoli med uppfordrande hård bas och kantigare beats än vad MyMy någonsin gjort. Another Wedged Chicken andas exempelvis också Mika Vainios sätt att hantera en bas. Men det blir aldrig lika hårt som den finske minimalmästaren.

Ett lysande album med nästan allt man kan önska. Fempoängaren sitter visserligen inte helt, men det gör det nog nästa gång Shed släpper ett album.

Mats Almegård

måndag 25 augusti 2008

Echocord



När jag var i Köpenhamn såg jag till att träffa Kenneth Christiansen. Han är DJ och kallar sig Ned Flanders. Fanken om han inte ser ut som självaste Ned Flanders också (minus mustaschen).

Men han är också klubbfixaren som ligger bakom Culture Box i Köpenhamn - en klubb som alltid ser till att ha imponerande bokningar. För att ha fullt upp driver Kenneth också det utmärkta bolaget Echocord. Efter intervjun stack Kenneth en cd i handen på mig. Ett relativt nytt släpp på Echocord: Quantecs "Unusual Signs".



Sven Schienhammer (som Quantecs föräldrar tyckte att han skulle heta) länkar på sin hemsida till "friends" och det är inte helt överraskande att Rod Modell är en av dem (och inte bara för att Modell också släppt på Echocord en gång i tiden). Precis som Deepchord-Modell gör Echocord-Quantec oerhört mjuk och vacker dubtechno som känns som att vandra i lätt motvind när snön singlar sakta genom luften. Allt är dämpat och står magiskt stilla. Det knarrar lite om fötterna men i övrigt försvinner ljudet av bilar och annat som tillhör den vanliga ljudbilden. Det susar vagt i trädtopparna och man blir medveten om sin egen andning, sin egen gångrytm. Lika inbäddat, dämpat men ändå rytmiskt och pulserande låter det på Quantecs Unusual Signals. Även om den kom i maj, är den ett av mina starkare tips för tillfället.

Om man inte vill ha nyare grejor förstås - och så är det ett annat släpp på Echocord som gäller. I somras kom Mikkel Metals Peaks and Troughs EP 1/3 där den danske producenten uppvisade toppform med mjuk dub där Paul St Hilaire sjunger på ett av spåren. Snart släpps hela albumet Peaks and Troughs. Jag har fått tjuvlyssna och det är ett av årets starkaste album. Helt klart. Paul St Hilaire medverkar, Mikkel Metal har aldrig gjort vassare låtar och ljudbilden är helt oklanderlig... så håll ögonen öppna efter Mikkel Metals mastodontbra album på Echocord. Det ska släppas mot slutet av året

fredag 22 augusti 2008

Pivot - In The Blood

Vem behöver Hajen?

Pivot


att gamla elektronikabolaget Warp nuförtiden står för lite av varje är allmänt välkänt vid det här laget. Skönt nog har de dock bevarat en känsla för bra musik och tar inte in vad som helst i stallet.

Senaste släppet är australensiska Pivot som låter som en stökig Krautorkester som fastnat med fingrarna i Aphex Twin-kakburken. Desperat försöker de gnida bort det elektroniska blippandet med sina gitarrväggar. Bara för att upptäcka att det inte går.

Nu är de snart på ingång till Sverige och det ska bli kul att se hur de gör live. Blir det ännu mer gitarrmangel - eller kommer de att smälla in en större dos elektronik? Förhoppningsvis gör de både och. Taggigare gitarrer och fräsigare elektronik. Hur som helst ser jag fram emot en storartad spelning på Debaser Slussen, Stockholm. Den 3 september är det dags. Missa inte!

The Bunker Podcast




Efter förra årets New York-resa med K, A och M har jag längtat tillbaka varenda dag - i alla fall nästan. Nu åker K och jag tillbaka i Oktober och det ska bli underbart. Jag drömmer om svartvita Woody Allenfilmer på nätterna, läser Jonathan Lethems The Fortress of Solitude och peppar på shopping, restauranger, barer och klubbar i största allmänhet.

Men redan nu har jag upptäckt en fantastisk miss i planeringen. För det gäller ju alltid att planera. Det ska funka att vara ledig, både för K och mig. Och efter en hel del pyssel och pusslande bestämde vi oss för att resa en lördag och åka hem en torsdagkväll. Nästan en vecka i en av världens coolaste städer är självklart för kort. Men det är ändå något. Dessvärre gick jag först idag in på en av New Yorks finaste technoklubbars hemsida, The Bunker. De kör ju bara fredagar! Fan, jag hade glömt det. Well, som tur är har de en förträfflig podcast man kan bevaka/lyssna på här.

Under sommaren har man kunnat lyssna på sköna mixtapes av bland andra Agaric, Christian Vogel, Kalabrese och Alex Smoke. Näste man till rakning är Ryan Crosson, vars minimalmix har exakt den stuns och det driv man vill ha i en minimaltechnomix. Den borde komma upp på hemsidan vilken dag som helst.

och för er som ska till New York snart. Som inte behöver prioritera bort en fredag... här är kartan. Pilen visar var ni har roligt en fredagkväll - på The Bunker:

tisdag 19 augusti 2008

Ett par fina bilder...

från Hanna Österberg som plåtade lite under strömkvällen på Stensgade.



Olof Dreijer spelade på stora dansgolvet.



själv höll jag till på ett mindre dansgolv på ovanvåningen.

Luomo live i Enghaveparken


okej. bilderna blev inte bra, så jag har snott en äldre livebild på Sasu Ripatti.


när jag fick se att Luomo skulle spela live på Strømfestivalen kände jag två saker:

1. jag skulle äntligen få se Sasu Ripatti live. - Äntligen eftersom han är en av mina absoluta favoritproducenter. Skivor som han gjort under namnet Vladislav Delay (Anima, Entain, Whistleblower) och Uusitalo (Tulenkantaja och Karhunainen) finns med på listan över mina all time favourites. Det dubbigt organiska sound som han alltid matchar med en skir elektronik är bara så vackert.

2. att det var synd att det var just Luomo och inte något av nyss nämnda alias som skulle uppträda. Visst, Vocalcity och Tessio är gamla favoriter också, men det housiga sound som är Luomo har aldrig tilltalat mig lika mycket som Vladislav Delays ambient eller Uusitalos skogshuggardubtechno. Att sedan Luomos senaste skiva, den två år gamla Paper Tigers, kändes rejält slö och ointressant - trots snygg produktion - gjorde att jag sörjde att det var just Luomo som skulle upp på scen.

MEN! Det känns härligt att det var punkt ett som var mest verksam när Luomo spelar live. Det dubbigt organsiska smälte ihop med det artificiellt glittrande housesoundet och det var riktigt, riktigt bra. Möjligen beror det på nya Luomoalbumet Convivial som är på väg ut. Det kanske är på det som Luomoaliaset kommer att låta bättre än någonsin. Eller så var han bara oerhört inspirerad live. Men det tror jag inte. Enghaveparken var långt ifrån fylld när han spelade runt åttatiden på lördagkvällen. Den var inte tom heller, och solen sken. Men folk var mest där för att dricka öl, snacka med varandra och smådansa lite lojt. Det verkade mest som om alla väntade på att Bomb The Bass skulle gå på. Inte bästa läget alltså, men efter hårt arbete på mixern och hårdvaran gick Luomo ändå hem med segern. När soundet hårdnade och bjöd på riktigt hårt 4/4-dunk började folk bry sig mer om vad som hände på scenen. Hoppas att han kände det där uppe.

Resultat: en finfin konsert som också fått mig rejält sugen på att höra vad Luomo kommer att ta sig för på Convivial. Är skivan lika bra som det lät live, har vi en av årets bästa skivor runt hörnet. Respekt.

(Skivan släpps på Ripattis egna Huume Recordings)

måndag 18 augusti 2008

mer nöjd


...var jag med kastrups kaffekoppar. funkade utmärkt med min mus.

sööömn

Hotel Fox är ett designerhotell som har olika tema i alla rum. fint, men jag hamnade i rummet med konstiga svarta figurer som letade sig in i mina drömmar. ni kan ju förstå hur det känns att drömma om de här figurerna...



Trötta...




jag gick upp 06.10 fredag morgon, flög till Köpenhamn, jagade inspelningsutrustning, intervjuade, kollade konserter, drack öl, spelade själv och träffade massor med folk. 23 timmar senare gick jag och lade mig på hotellet... rätt trött... så här såg Ström ut klockan 05.00 lördag morgon. fräscha killar som blev kallade "boy band" av den danske taxichauffören. N Sync och andra... släng er i väggen.

Spejderrobot+3


Dagtid var det Enghaveparken som var platsen för festivalen. på fredagen spelade Spejderrobot+3 ett skönt dubbigt postrockset. det lät inte lika konstigt som beskrivningen. snarare bra.

lineup

Panik som lade sig


det som inte får hända när man ger sig iväg utomlands för att göra intervjuer (jo, det var också en av tankarna med att åka till Danmark - att träffa spännande danska producenter, djs och klubbfixare) är att den tekniska utrustningen går sönder eller krånglar... jag är totalt oteknisk och har ingen aning om vad jag ska göra om allt inte rullar som det ska... och den här gången gjorde det verkligen inte det. min inspelningsutrustning var stendöd - eller den rullade, men det kom inte in ett ljud i den och det var liksom meningen.

men i Danmark ordnar sig det mesta. inom en timme hade jag tagit en taxi till Danmarks Radio, träffat en hjälpsam tekniker som försåg mig med en mikrofon med flashminne och sen var det bara att köra! så ett STORT TACK till DR!!

och så fick jag ju se DR-Byn också. snygg byggnad.

solen sken...


ölen var god och det ringde i Håkans mobil hela tiden. en bra fredag helt enkelt.

Ström på Strøm i København!

Ja i helgen var alltså Håkan, Andreas och jag nere i Köpenhamn och spelade på Strømfestivalen. Med oss hade vi Olof Dreijer från The Knife. det blev en riktigt fin kväll på Stensgade 30 - fullt med folk och bra stämning från början till slut. Jag började med en barspelning, efter det tog Ström över stora dansgolvet och Olof levererade ett skönt mixset bakom skivspelarna. Håkan riffade loss med datorn och publiken kokade och Andreas avslutade med skönt knorrig dub som fick dansgolvet att bölja upp och ner. Det kommer förhoppningsvis upp en video här inom kort... tills vidare slänger jag upp lite osorterade bilder från Köpenhamn med några korta kommentarer...

tisdag 5 augusti 2008

summer of relaxation

oj. tillbaka på jobbet efter en sommar helt utan dator. skönt skönt, men läskigt när mailboxen kräktes över hela mig igår. nu jobbar jag ifatt och snart börjar jag uppdatera lite oftare. ska bara skaka av mig ledighetslunken och komma in i ett högre tempo först. men redan nu kan jag puffa för strömfestivalen i köpenhamn - där vi på ström är med och deltar...