Alternativa soundtrack

Helgen blev väldigt lugn och skön. Lördagen ägnade jag åt en lååång promenad i solen med stopp för kaffe och en öl på en uteservering. Mycket härligt. Men jag har även hunnit med tre filmer. Och det slog mig hur sällan det är man hör ett riktigt fint elektronikasoundtrack till filmer. Pi är ju en favorit, liksom Morvern Callar. Men annars finns det inte så mycket. Så jag roade mig med att fundera ut vad man skulle haft till de filmer jag såg i helgen.


I fredags blev det äntligen bröderna Cohens Burn after Reading. Tänkte först se den på premiären i New York, men det blev inte av. Sen på premiären i Sverige. Inte då heller. Så jag gick till DVD-uthyraren på Åsen och hyrde den. Bra, mycket roliga karaktärer, men innehållsmässigt en bagatell. Fast underhållande.

jag tror den hade mått bra av Mouse on Mars debila elektronika. Lagom skruvat knäppt för att matcha Brad Pitt, Frances McDormand och George Clooney idiotkaraktärer. Hade no funkat bäst med Niun Niggung-albumet.


Lördagkvällen ägnades åt W av Oliver Stone. Filmen om George W Bush trodde jag nog skulle vara en grad elakare. Men den var rätt inkännande - även om den självklart visade upp Bush som en tvättäkta loser också. Den var ok, inte mer.

Men med tanke på faderskomplexet han lider av gentemot sin pappa presidenten är jag säker på att Aphex Twins Come To Daddy hade varit en höjdare i soundtracket. Och så lite Mr Oizo - för att få knäppheten och den totala farligheten i en giftig kombination. Kanske något från Lambs Anger?


Efter söndagmiddagen blev det hårdkokt med Tommy Lee Jones i The Three Burials of Melquiades Estrada. Vackra landskapsbilder från Rio Grande (Texas/Mexico) och relativt bra manus. Tommy Lee Jones bra som vanligt, liksom Barry Pepper. Men inte mer än ok.

Musikaliskt hade jag velat höra Murcof. Hans svepande mexelektronika hade fungerat utmärkt bland de vackert karga bergssidorna. Vilket album? Min stora favorit Remembranza såklart.