Rejven tillbaka

Nej jag pratar inte nu-rejv från Frankrike. Jag tror att rejven, originalet, är på väg tillbaka på allvar. Möjligen är det bara luddiga associationer, men nu är det som vårtecken - först ser man en liten stackars vitsippa och sen upptäcker man fler och fler. Så låt mig förklara varför jag tror (och hoppas) att sommaren 2009 kan bli en ny Summer of Love - med starka influenser från originalet (och nej, jag menar inte den i San Francisco 1967). Det är ungefär tjugo år sedan acid housen slog igenom stort i England - åren 1988 och 1989 brukar kallas The Second Summer of Love - och 20 år är en alldeles lagom tidsrymd för att folk ska vilja återvända och kolla in kläderna, musiken och partyscenen. Nostalgi och retro har ju varit förhärskande i mode länge nu (preppy och så vidare) och när rejven blir tillräckligt gammal får den såklart också retrostatus.

Men det handlar inte bara om att det är tillräckligt länge sedan. Filmen They Call it Acid om acid house och rejv är på gång. Och i P3 Dokumentär görs program om Docklands - som jag bloggade om häromdagen.

Men det är mer än så. Det är New Speaks fantastiska samlingsskiva Recast (som jag också bloggade om häromdagen i form av releasefesten) som låter som en utflykt till bleep (Smyglyssna: Clarity)och old-school-electro blandat med acid (Ola Bergman: Hassletown, The Bird Who Fell To Earth: Frog Pit och Daniel Araya: Ramping Up) som inte skulle ha förvånat någon på ett sönderrejvat fält en tidig morgon 1989, eller i en övergiven lagerlokal i utkanten av Sheffield några år senare. Men styrkan ligger inte det att den handskas med influenserna så fint, utan att det samtidigt som det är retro låter helt och hållet NU. Recast är kort och gott modern dansmusik som inte skäms för att nicka tillbaka till referenserna och oblygt skapar de därmed musik med högsta relevans för 2009. Hela New samlingen är underbar och har gått på repeat i mina spelare den här veckan.





Det var när jag satt och lyssnade på Recast i soffan igår och samtidigt bläddrade i Another Man Magazine som pusselbitarna föll på plats - eller vitsipporna började visa sig om jag ska fortsätta med min vårliknelse... Inte bara för att de också skrev om They Call it Acid. Nej, mest för ett modejobb som andas så jäkla mycket Acid, Second Summer of Love och rejv att jag blev helt övertygad. För det handlade inte om några nu-rejv-kläder för indiekids. Det var kostymer och dressade plagg från Jil Sander, Calvin Klein, Gucci, Roberto Cavalli, Tom Ford och andra. Vuxnare än nu-rejv helt enkelt. Snyggare och med tydligare blinkningar till den tid då acidmusiken var ny. Bilderna ovan är från tidningen, tagen med min taskiga mobilkamera... Jag önskar mig den kommande sommaren inramad av solsken, kärlek, pumpande 303:or och välklädda partyn.

(För övrigt bjöd också Another Man på en fin intervju med Thurston Moore från Sonic Youth. Jag har alltid beundrat honom, men gör det ännu mer nu. Det blir så när man får veta att han har en hund som heter Merzbow, efter den japanska noiseartisten.)