tisdag 19 augusti 2008

Luomo live i Enghaveparken


okej. bilderna blev inte bra, så jag har snott en äldre livebild på Sasu Ripatti.


när jag fick se att Luomo skulle spela live på Strømfestivalen kände jag två saker:

1. jag skulle äntligen få se Sasu Ripatti live. - Äntligen eftersom han är en av mina absoluta favoritproducenter. Skivor som han gjort under namnet Vladislav Delay (Anima, Entain, Whistleblower) och Uusitalo (Tulenkantaja och Karhunainen) finns med på listan över mina all time favourites. Det dubbigt organiska sound som han alltid matchar med en skir elektronik är bara så vackert.

2. att det var synd att det var just Luomo och inte något av nyss nämnda alias som skulle uppträda. Visst, Vocalcity och Tessio är gamla favoriter också, men det housiga sound som är Luomo har aldrig tilltalat mig lika mycket som Vladislav Delays ambient eller Uusitalos skogshuggardubtechno. Att sedan Luomos senaste skiva, den två år gamla Paper Tigers, kändes rejält slö och ointressant - trots snygg produktion - gjorde att jag sörjde att det var just Luomo som skulle upp på scen.

MEN! Det känns härligt att det var punkt ett som var mest verksam när Luomo spelar live. Det dubbigt organsiska smälte ihop med det artificiellt glittrande housesoundet och det var riktigt, riktigt bra. Möjligen beror det på nya Luomoalbumet Convivial som är på väg ut. Det kanske är på det som Luomoaliaset kommer att låta bättre än någonsin. Eller så var han bara oerhört inspirerad live. Men det tror jag inte. Enghaveparken var långt ifrån fylld när han spelade runt åttatiden på lördagkvällen. Den var inte tom heller, och solen sken. Men folk var mest där för att dricka öl, snacka med varandra och smådansa lite lojt. Det verkade mest som om alla väntade på att Bomb The Bass skulle gå på. Inte bästa läget alltså, men efter hårt arbete på mixern och hårdvaran gick Luomo ändå hem med segern. När soundet hårdnade och bjöd på riktigt hårt 4/4-dunk började folk bry sig mer om vad som hände på scenen. Hoppas att han kände det där uppe.

Resultat: en finfin konsert som också fått mig rejält sugen på att höra vad Luomo kommer att ta sig för på Convivial. Är skivan lika bra som det lät live, har vi en av årets bästa skivor runt hörnet. Respekt.

(Skivan släpps på Ripattis egna Huume Recordings)

Inga kommentarer: