tisdag 2 december 2008

Äntligen har jag förstått Fennesz


Ibland klickar det inte. Du vet, du har två bra kompisar som enligt dig skulle vara det perfekta paret. Men trots att de är singlar, är trevliga, smarta och ser bra ut är de helt ointresserade av varandra. Inte för att jag brukar sätta upp möten mellan mina kompisar regelbundet, men det har hänt. Det har aldrig funkat så bra. Det klickar inte.

Samma med film, böcker, musik och allt annat som man har personliga åsikter om. Ofta kan det vara så att tidningar, radio, kompisar och bloggar hyllar något som på pappret ser så bra ut. BORDE vara bra. Men inte känns rätt. Klickar inte.

Det kan till och med vara så att man säger "jo, jag vet, jag borde verkligen gilla det här. Men jag gör det inte." Det går inte riktigt att förklara varför. Det finns inga logiska argument, inte heller känslomässiga. Det bara funkar inte. Musiken, filmen, boken är bra, välgjord. Snygg. Men den lämnar inga spår efter sig. Den känns inte. Den bara flyter förbi och lämnar en oberörd. Inte ens uttråkad, för då hade det varit dåligt. Och det är det inte. Man blir inte mätt och inte heller hungrig.

Fennesz har alltid varit en sån artist för mig.



När Endless Summer kom för sju år sedan var det precis så där. Jag förstod hypen (och det ordet brukar man bara använda när man inte håller med om att något är skitbra), men jag kände inget. Det tilltalade mig inte. Men det var heller inte dåligt.

Sen har jag sett Fennesz live - och det var rent av dåligt. Feedback på feedback på feedback. Trist och ointressant. Kändes direkt dåligt.

Men på skiva har det aldrig varit så. Det har varit fint. Det har varit "borde funka". men har aldrig gjort det - tills nu. Black Sea (lyssna på ett spår på Touchs hemsida är riktigt riktigt vacker. Jag förstår för första gången. Eller snarare: jag känner. Det här är vacker musik. Musik som berör. I Groove kommer snart en recension. Jag är positiv som ni förstår.

4 kommentarer:

shifts sa...

Jag får liksom inte nog av Fennesz. Men faktum är att förra skivan inte var så värst kul när Fennesz blev en pastisch på sig själv (dock inte i lika stor utsträckning som Tim Hecker blivit). Men, som du säger, denna skiva, Black Sea, den är något i hästväg. Inte lika polerat som förra albumet, inte riktigt lika mycket stryka medhårs.

Mats Almegård sa...

vi har lite olika ingångar på black sea. du som inte får nog, jag som aldrig riktigt varken fått nog eller velat ha mer. roligt att black sea funkar för oss båda. tyder nog på att det är ett jäkla bra album. gick in på din blogg och såg att det handlar om dofter. så en fråga: vilken parfym passar black sea och varför?

shifts sa...

Spännande fråga! Jag gick till min parfymlåda och stirrade ett tag. Först tänkte jag i någon onaturlig doftbana som Comme des Garcons kanske men nej – det kändes inte rätt. Sen såg doften av Black Sea: Bvlgari Black.
Nu kan man lätt tro att det är dess namn som bär associationen, men faktiskt inte; Bvlgari Black är även den onaturligt konstruerad, som Christian Fennesz musik. Nutida men kontemplativ, ord som beskriver både doften och musiken.

Mats Almegård sa...

ah, vad fint. den ska jag kolla upp. man kunde ju ha tänkt på saltstänkta hav också, men musiken ger inte direkt associationer i de banorna... så julen 2008 kanske firas med bvlgari black och fennesz, jag tycker nämligen att det vilar någonslags lugn över skivan - eller kontemplativ stämning som du skriver - och det passar mycket bättre till pepparkakor och julgran än christmas carols. inte sant?