2008 års 5 låtar – #1

Ibland behövs det lite trassel och bök för att en låt ska bli så där riktigt, riktigt fantastisk. Så är det väl med allt för den delen. Så fort man vill bevisa något – för sig själv, eller andra – blir det mer fokuserat, mer engagerat och mer taggat. Det är definitivt fallet med årets låt. För i min kalender över 2008 finns det ingen låt som slår Hero med Nas (ft. Keri Hilson) på fingrarna. Det är en samlad, kraftfull och svulstig uppvisning av någon som bestämt sig för att nu jäklar ska världen se vad jag går för.

Bakgrunden är att Nas ville släppa ett album och kalla det för Nigger. Inte helt okontroversiell titel – i alla fall inte i USA, särskilt inte när omslaget visar Nas ryggtavla med ett inpiskat sårigt N. Första singeln skulle bli Be a Nigger Too, men ströks sedan från skivan på grund av att samplingar inte hade ”clearats”. Möjligen var det så, möjligen var det skivbolaget som sade nej. Vem vet? Nas album släpptes i alla fall så småningom – men helt utan titel. Omslaget förblev dock intakt och Nas själv gav istället ut en ilsken, fantastisk och överlägsen singel som han kallade Hero. En låt som kommenterar allt strul med skivbolaget och titeln. Bland annat så här, där det strukna partiet ursprungligen sägs ha varit Doug Morris namn (Morris är högt uppsatt boss på Universal Music Group) – fast det vet väl bara Nas själv…

This universal apartheid
I'm hog-tied, the corporate side
Blocking y'all from going to stores and buying it
First L.A. and ------- was riding wit it
But Newsweek article startled big wigs
They said, Nas, why is he trying it?
My lawyers only see the Billboard charts as winning
Forgetting - Nas the only true rebel since the beginning
Still in musical prison, in jail for the flow
Try telling Bob Dylan, Bruce, or Billy Joel
They can't sing what's in their soul
So untitled it is
I never change nothin'

Nåja, han ändrade kanske inte titel. Men han tog bort den från albumet. Besvikelsen och frustrationen över detta juridiska tjafs fick honom i alla fall att spotta ur sig det bästa under 2008. Att han själv är hjälten är det inget snack om – Nas har varit mycket bra förr. Men inte så här oerhört bra. I Hero kombinerar han ilska med total hitkänsla.

Bakom studiorattarna sitter producenten Polow da Don och självklart är det också mycket tack vare honom – och körtjejen Keri Hilson – som Hero regerar.

Det börjar med ett flyglarm som via ett bastrummeslag tyngre än bly leder in i en glittrande vacker synthslinga. Och så frågan ”Where The Fuck Y´all at?” som ekar i bakgrunden… när beatsen kickar igång efter tretton sekunder får man lust att sträcka upp handen i luften och skrika ”här!!” – för redan då är det så tydligt att det här är ett mästerverk. Och sen, efter dryga 20 sekunder kastar han sig med full kraft rakt in i refrängen, som en boxare som kommer in och fyrar av sina hårdaste uppercuttar så fort han äntrar ringen. Ingen tid att långsamt känna på motståndaren genom att stå och småjabba. Bara pang på direkt. (Jag sa ju att han var taggad.)

Och i bakgrunden sätter Keri Hilson igång. Hennes röst ligger så vacker över Nas tunga rap. Så mjuk, så stark och så otroligt rakt på.

Chain gleaming
Switching lanes
Two-seating
Hate him or love him
For the same reason
Can't leave it
The games needs him
Plus the people need someone to believe in
So in God's Son we trust
'Cause they know I'm gonna give 'em what they want
They looking for . . . a hero
I guess that makes me . . . a hero

Och sen är det bara det glittrande ljudet och de hårda kantiga beatsen som jammar på – och på toppen, längst fram – rakt i ansiktet – ligger Nas självsäkra och tuffa rap som bara skriker ut: jag är hjälten. Och det är han. Jag ger honom det. När Hero är på är det ingen som spöar honom.

Another chapter of the cleanest rapper
Distinguished gentlemen
Crooks and castle on his back
Maybach-er, exotic lady eye-catcher
Holla at'cha, call me the chiropractor
Working like Muay Thai class
Get perspire out ya
And of course I've been the boss since back when
Rocking D Boy, Fila, velour in 190 black Benz
Now they shut down the stores when I'm shopping

Och här. Efter exakt en minut. Stannar allt av och ett pompöst, fläskigt synthljud värmer igång i bakgrunden, samtidigt som trummorna tar paus. Och så snirklar det sig fram under Nas sista versrader…

Used to be train robbing, face covered in stocking
I'm him

… och så kickar refrängen in igen och det känns som om det fladdrar i kläderna av det oerhörda drag som uppstår. Det är som att se en helikopter lyfta på nära håll. Håret slickas bakåt. Bullret får magen att knorra och man försöker bara stå emot och samtidigt vill man inget annat än att dras med uppåt… uppåt.

Chain gleaming
Switching lanes
Two-seating
Hate him or love him
For the same reason
Can't leave it
The games needs him
Plus the people need someone to believe in
So in God's Son we trust
'Cause they know I'm gonna give 'em what they want
They looking for . . . a hero
I guess that makes me . . . a hero

Och sen drar versen vidare…

Rubber-grip-holder, reloader
Come at me I'ma rip your soliders in half

… för att liksom switchas av och på – så musiken försvinner och det bara blir orden som hörs och sen…

Silverback ape, nickle-plated mag

… på igen…

Young, rich, and flashy
Young, b!tch, I'm nasty
All black clothes til ice lay on me so classy
And every time I close my lids
I can still see the borough, I can still see the Bridge
I can still see the dreams that my niqqas ain't never lived to see

Och han hänger på det där ”classy” när musiken tystnar och han gör det accapella. Och sen. Sen blir det dags för den vackraste passagen i hela låten. För när han rappar:

Tell them angels open the door for me

… går samtidigt en enkel virveltrumma bananer i bakgrunden. Den piskar upp fart, visar framåt, mot något nytt som ska komma…

och då kommer det fläskigaste, pompösaste bassynthljudet á la bastuba igång och det låter plötsligt old-school, och det är samtidigt mycket funkigare, mycket svängigare än tidigare. som om Nas kliver tillbaka ett steg i boxarringen och inser att han redan har pepprat motståndaren med så många slag att han lika gärna kan bjuda publiken på några snygga slag i luften och lite fotarbete – bara för att han kan. Bara för att han är överlägsen och bara för att han njuter av att stå i strålkastarskenet.

From nine berettas and moving raw
To chilling in wine cellars
Sticks and humidors
That's what I call mature
That's what I call a g
That's what I call a pimp
That's what I call a gangsta
To the fullest, sh!t
I try to make more cream
By every September 14th, that's my dream
So I can be more clean, as I grow yearly
I can see things more clearly

Bastuban pumpar in på varannan första i 4/4-an. Över den en barock melodislinga som ornamenterar ut melodin. Så vackert, så enkelt, så snyggt. Och så tvärnit för att hamra in budskapet:

That's why they fear me

Och så lyfter taket igen med refrängen…

Chain gleaming
Switching lanes
Two-seating
Hate him or love him
For the same reason
Can't leave it
The games needs him
Plus the people need someone to believe in
So in God's Son we trust
'Cause they know I'm gonna give 'em what they want
They looking for . . . a hero
I guess that makes me . . . a hero

Och sen är det down to business. Det det egentligen handlar om:

This universal apartheid
I'm hog-tied, the corporate side
Blocking y'all from going to stores and buying it
First L.A. and Doug Morris was riding wit it
But Newsweek article startled big wigs
They said, Nas, why is he trying it?
My lawyers only see the Billboard charts as winning
Forgetting - Nas the only true rebel since the beginning
Still in musical prison, in jail for the flow

Och då är det dags för den barocka melodislingan igen – som snirklar fram med hjälp av ett elgitarrljud denna gång. Som en variation på det snygga vi just hört för någon minut sedan.

Try telling Bob Dylan, Bruce, or Billy Joel
They can't sing what's in their soul
So untitled it is
I never change nothin'
But people remember this
If Nas can't say it, think about these talented kids
With new ideas being told what they can and can't spit
I can't sit and watch it
So, shit, I'ma drop it
Like it or not
You ain't gotta cop it
I'm a hustler in the studio
Cups of Don Julio
No matter what the CD called

Och där blir det extra, extra tyst. Sen ger han den tyngsta knogmackan hittills med orden:

I'm unbeatable, y'all, let´s go

Som ackompanjeras av ett slag på baskaggen som är tyngst i hela låten.

Och efter det börjar det om. Men utan rap – och mycket mer lojt. Avslappnat. Motståndaren är redan nere för räkning och när det varma stråkljudet flödar över det glittrande lilla synthljudet från låtens början är det bara för att erbjuda ett soundtrack till segraren, hjälten, som rör sig bort från scen.

Så jävla snyggt.