Det finns några saker som jag alltid är extremt svag för. Saker som kan lyfta vilken låt som helst. Vocoodersång, eller sång som på något annat vis manipulerats för att låta mindre mänsklig och mer maskinell är en sådan sak. Inte så att jag älskar allt som har vocooder, men det finns en bra chans att jag gör det. Autotune som körs riktigt hårt – så att det digitala flirret slinker in är definitivt av samma kaliber. Att producenten Danja (som skolats upp av Timbaland) manglat T Pains rapp genom ett rejält autotunefilter är en av anledningarna till att Mariah Carey snattar en andraplats på min lista över årets bästa låtar.
Men det är inte bara det som är så fantastiskt med Migrate.
Redan de 5 första sekunderna är ju lysande. Mariah tar i med sitt allra högsta (nej kanske inte, men högt är det) tonläge och lärkar ur sig en melodislinga som så fint får en riktig käftsmäll när basen kommer in och ”bounce, bounce” börjar ljuda. Där någonstans övergår de första lärkljuden till ett flöjtliknande ljud som ligger kvar i ljudmixen när T-Pain kommer in och presenterar sig och bastrummorna bultar. Och när hon sen börjar sjunga på riktigt är det rent ut sagt nackhårsresarläge. Jag kan inte påminna mig att Mariah Carey någonsin sjungit lika avslappnat, kraftfullt och bra.
Efter knappa minuten så kommer ett stick där röster vandrar in och ut i ljudbilden – samtidigt som ett nytt tema i melodin presenteras. Det blir drömskt, lojt och jäkligt snyggt. När det sedan avslutas med orden ”it´s time to migrate” styr sången åter upp låten ur det slappa sköna med refrängen som beskriver en perfekt utekväll med Mariah:
”From my car into the club, we migrate. From the bar to V.I.P. we migrate. From the party to the afterparty migrate, Afterparty to hotel, migrate”.
Med lojt beat, snygg ljudbild och oerhörd skönsång är det redan där en riktigt, riktigt bra låt. Det finns så många små slingor, så många ljud- och röstfragment som rör sig lugnt framåt. Men det är när T Pain kommer in och rappar efter 2:30 som det lyfter totalt, särskilt de små pauserna där hela låten liksom hänger i luften – innan den kommer igång igen.
För att inte tala om när Mariah kommer tillbaka igen efter 3:40 och ligger högst upp i mixen med sina ylande kärleksförklaringar till Patron Tequila – jo varumärkesplacering har R&B-artister alltid varit duktiga på.
Men eftersom hon gör det så bra själv i videon ovan, så slutar jag förklara. Lutar mig tillbaka och sippar på mitt svarta kaffe – fast jag tänker inte tala om vilket märke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar