Förra gången det begav sig - under Music For The Masses-turnén låg jag hemma i feber och hade ångest för att jag missade mina två största favoritband. 22 år senare är det dags igen och mina förväntningar är inte riktigt lika högt ställda som de var den gången. Det var ett tag sedan jag lyssnade på Nitzer eller dM på repeat.
Men som de rutinerade band de båda är gav både Nitzer Ebb och Depeche Mode valuta för pengarna. Nitzer Ebb lät mäktigt tajta och när de kickade igång konserten med en stenhård version av "Murderous" kändes det både nostalgiskt och bra 2010 på samma gång. K brukar inte gilla Nitzer Ebb hemma, men när halva "Murderous" hade gått vände hon sig till mig och sa "nu förstår jag varför du gillar Nitzer Ebb". Det var tungt, tajt och hårt. Precis som det ska vara. Att sedan Douglas var oklanderligt klädd i svart kostym, vit skjorta och svart slips gjorde inte saken sämre. Låtarna från nya "Industrial Complex" lät ok, inte dåligt på något sätt. Bara inte lika bra som "Lightning Man" eller någon annan av de tidiga hitlåtarna.
Samma sak gällde Depeche Mode. Inledningen med mycket material från nya (och totalt ointressanta) "Sounds of the Universe" blev en halvseg historia. Bättre då när de ägnade sig åt att spela gamla hitlåtar som fick mitt synthhjärta att klappa nostalgiskt. "Never let me down again" är alltid fantastisk, "Personal Jesus" och "I feel you" är alltid bättre live än på skiva. "World in my eyes", "Policy of Truth", "Precious" och "Walking in my shoes" var också makalösa. Men den låt som lyfte mest var nog "Stripped" - oerhört bra liveversion.
Att sedan Martin och Dave såg ut som de trivdes på jobbet, att Dave sjunger lika bra som förr och att både inhyrd trumslagare och keyboardist är sjukt duktiga gjorde inte saken sämre. Roligt också att Martin Gore får kliva fram lite mer nu när Dave inte orkar hålla lika mycket låda som tidigare under karriären. Sen är det ju knappast så att de måste vinna publiken. Snarare har dM alltid en publik i Sverige som tigger om bandets kärlek. Men inte ens publiken kan göra något åt sömnpiller som "Wrong"...
Så trots en seg start lyfte det bra på globen.
(Bilderna är urkassa, men ändå.)
1 kommentar:
Ja det var jäkligt kul att se både NE och DM, och pluspoäng till NEs scenkläder!
Men när det gäller DMs trummis måste jag hålla med Strage: han sabbar verkligen de mer elektroniskt inriktade låtarna (Policy Of Truth har ju en fin detalj med fetare trummor som kickar in mitt i intror - jag tror inte österrikaren behöll den detaljen). Hans Lars Ulrich-liknande fills och trumset gör ju inte saken bättre. Men om han håller Dave på gott humör är han kanske ursäktad :)
Jag tycker dom borde hyrt in Jerry Fuchs istället! http://www.youtube.com/watch?v=8rEgNKBZggg
Skicka en kommentar