Technoserien

Experimentmusiken har Savage Pencil´s serie i The Wire, hiphoparna har Rocky och baleariska housenördarna och skäggfjorddiscokidsen har SvD:s Stockholmsnatt. Hårdtechnofansen har saknat ett serieforum. Men nu har de tecknade stripparna kommit - tillsammans med musik från Ström i P2:s Håkan Lidbo och Magnum 38. Serien är tecknad av Lars Sjunnesson (upphovsmannen till Åke Jävel) och släpps tillsammans med en singel signerad Lidbo/Magnum 38. Tidigt nästa år gör de båda musikerna livemusik till serie. En spelning är planerad på Maria am Ostbahnhof i Berlin och en på Färgfabriken i Stockholm.
På Shitkatapults hemsida finns mer info.

work in progress

Ström säsong 5 håller på att ta form. Vi jobbar hårt med intervjuer och planering. Den 17 mars börjar vi sända och sen kör vi i tolv veckor. Hela säsongen avslutas den 2 juni - med en Voltfestival som bonus den 5 juni. På bilden besöker reportern Hanna Österberg legendariske elektronikaproducenten Ralph Lundsten i hans lika legendariska Andromedastudio.

AGF Einzelkämpfer

Jag gillar verkligen nya AGF-skivan Einzelkämpfer. Jag tycker att Antye Greie har knåpat ihop sin bästa skiva hittills. Det skriver jag om i senaste upplagan av Sound of Music som du hittar här.

Lidbos lista

Att Håkan Lidbo gillar bra musik kommer inte direkt som en överraskning. Med en femte Strömsäsong under produktion (vi börjar sända igen i mitten av mars) och därmed med fyra under bältet har vi givetvis hunnit diskutera musik både kors och tvärs. Det är ju typ det vi gör när vi tar paus från att hm, diskutera musik för Ström.

På bloggen Throw Me Away listar nu Håkan sina tio bästa låtar och det är spännande läsning - och grymma låtar. Visst anade jag Yello, New Order, Ligeti, Kraftwerk, Plastikman, Autechre och Miles Davis - som sagt. Vi känner varandra vid det här laget. Och i min bok känner man någon när man kan ana sig till åtminstone fem favoritlåtar.

Men det fanns små glada överraskningar också. Som att Håkan gillar Einstein A Go-Go med Landscape. Den har vi aldrig diskuterat! Och som jag älskar den låten. Jag minns en varm sommardag 1981 när jag precis hade spelat in den från Poporama. Jag tog med min lilla svarta kassettbandspelare - mono - till Nordstjärnan - badplatsen - där jag och min kompis Mackan tyckte vi var coolast. Det var vi - vi var helt ensamma och vi blåste ut Einstein A Go-Go på åtminstone volym 6 på den lilla monobandaren. Sen badade vi och sjöng Einstein A Go-Go.

Tidig Tilliander

Andreas Tilliander på SEKT 09.11.12

Andreas dj:ar imorgon kväll när SEKT åter drabbar Kulturhuset i Stockholm. Förutom fint sväng från skivspelarna blir det impro med The Trio - Sofia Jernberg - röst, Nina de Heney - kontrabas/röst och Sten Sandell - piano/röst. Performance med Agnes Mercedes och filmvisning.

Garanterat värt att kolla upp. SEKT läser du mer om här.

Kents nya elektroniska

häromveckan var jag på Hovet och kollade hockey. En kompis nickade mot Depeche Mode-planschen och sa: "ska du gå?". Efter en stunds svammel om att jag "borde väl det" och att "det brukar ju vara bra" insåg jag att jag är relativt ointresserad. För det första har de senare årens DM-skivor lämnat mig rätt oberörd. Visst har varje album också bjudit på en rejäl pärla - eller ett par. Men inget kommer ändå upp i samma abnorma höjder som DM gjorde i början av nittiotalet. Och visst. Det är alltid fint att höra deras låtar live. Att vara där och digga tillsammans med ett folkhav som inser att DM har gjort världens bästa låt. Men sen har jag sett dem så många gånger så det känns bra och tack och hej.

Så... nä. I år är jag betydligt mer sugen på att se Kent när de har premiär på nya turnén. Jag har bara sett Kent en gång tidigare (!) så det känns fortfarande som att jag kan bli överraskad.

"Röd" är ju vad jag kanske hade velat ha någon gång i mitten av nittiotalet. Ett elektroniskt Kent. Då - alltså runt 1996 - var jag så sjukt trött på alla som sa "men du som gillar DM - du borde ju gilla Kent". Jag förstod ingenting. "Blåjeans" och "Kräm (så nära får ingen gå)" låg högt i topp över låtar som jag verkligen avskydde. Och att de lät som DM? Nja. Lite kanske. Hade "Röd" kommit då hade jag i och för sig hört elektroniken. Men jag tycker inte att det låter DM idag heller.

Den stora skillnaden är att jag har tröttnat på ett allt tröttare DM och att jag för några år sedan plötsligt förstod Kent - förmodligen genom att inte tänka som mina vänner som alltid försökte "sälja in dem till mig" genom DM. "Du & jag döden" och "Tillbaka till samtiden" är idag några av de mest lyssnade albumen i min iPod under de senaste åren. Det återstår att se om "Röd" tar sig hela vägen dit. Men en sak är säker. Jag hoppar DM live och går på Kent istället. Eller så går jag på båda. Det vore ju fint att höra "Never Let Me Down Again" live en gång till.

Ljud som sänker

Jag har varit på väg till Strand vid Hornstull i Stockholm flera gånger, men sen har det aldrig riktigt blivit av. Men igår var det så äntligen dags. På scen stod new jerseyhiphoparna Dälek och postmetalbandet Isis från Boston. Båda gjorde bra gig. Dälek är två snubbar på scen: en står för rap och den andra för en massiv ljudvägg av samplingar och cementtunga beats. Tyvärr dränks rapen helt och hållet i ljudbilden, vilket gör att det blir svårt att vara engagerad. Det handlar ju liksom rätt mycket om att höra vad killen har att säga.

Det kanske inte är riktigt lika viktigt när det gäller Isis. Här handlar det om episka gitarrmattor och vemodigt långsamma partier som kantrar över i fullt ställ. Men samtidigt är sången viktig. Såklart. Och på Strand händer samma sak som då Dälek värmer upp publiken: sången kommer totalt bort i ljudmixen. Även de mer melodiösa gitarrslingorna dränks i en ljudmix som är så totalt okänslig att det till sist är det enda jag kan tänka på: hur konserten låtit om ljudkillen inte var helt inkompetent.

Strand är mysigt. Det fyller en funktion på Stockholms konsertscen och de tar hit viktiga och spännande band. Eftersom jag bara varit där en gång vet jag inte om det var en tillfällighet. Men de får verkligen se till att skärpa sig. Går man på konsert och betalar några hundra ska man inte behöva föreställa sig hur bra det varit om bara ljudkillen vaknat och gjort sitt jobb.