Skivbolaget Warp har fullt upp med att fira 20 år i branschen. Tröjor trycks, samlingsboxar röstas samman och små Warpfestivaler dyker upp lite här och var i världen (inte i Sverige tyvärr). Men de har inte så mycket att göra att de inte hinner släppa lite ny och bra musik.
Bibio (Stephen Wilkinson) har tidigare släppt skivor på Mush, men i och med Ambivalence Avenue är han en i Warp-gänget - tydligen rekommenderad av sina kompisar i Boards of Canada.
Släktskapet till BoC hörs lite grann på skivan. Inte för att det är muggig triphop som gäller, snarare att all musik känns lite lätt sepiafärgad och dammig. Som om den legat på en vind någonstans och väntat på att bli hittad - ur en gammal koffert, resväska eller solblekt pappkartong. Och när man packar upp den och blåser av dammet hittar man pärlor som Jealous of Roses som känns som något Sly & The Family Stone glömde i studion, eller Lovers´ Carvings som skulle kunna vara signerad Jojje Wadenius och ingå i Kalles klätterträd. Ambivalence Avenue är kort och gott späckad med sjuttiotalsreferenser. I kombination med en lekfull klipp- och klistrainställning som påminner om Daft Punk filar bibio in sjuttiotalet i någon slags nutid.
Med gitarren som drivande instrument men där lekfulla inslag alltid får ta plats är det här en perfekt sommarskiva. För lata dagar i hängmattan - molnen på himlen kommer garanterat se annorlunda ut till Cry! Baby! eller till grillningen på kvällen. Min sommar kommer i alla fall att ha Bibio med på soundtracket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar