Debaser Medis var bara halvfullt på alla hjärtans dag-kvällen den 14 februari då Jóhann Jóhannsson, Tape och Helgi Hrafn Jónsson spelade. Märkligt, med tanke på att åtminstone huvudakten, herr Jóhannssons musik är den bitterljuvaste stråk möter elektronika man kan tänka sig. Som gjort för ett glas vin och hålla handen med den man älskar.
Själv missade jag Hrafn Jónsson... men kom lagom till Tape värmde upp inför huvudakten. Som vanligt gjorde Tape en fantastiskt fin spelning där varje litet stränganslag på gitarren satt exakt där det skulle. Mycket vackert och stilsäkert. Lagom långt också - eftersom det var stående konsert funkar det bäst med komprimerade spelningar när det handlar om extremt meditativ musik. Några i publiken satte sig på golvet och det var väl egentligen det enda som var fel denna kväll - att det inte var sittande konsert. Både Tape och Jóhann Jóhannsson avnjuts bäst i sittande ställning.
Jóhann Jóhannsson fokuserade så klart mycket på det senaste materialet från Fordlandia. Vackert, storslaget, pompöst - och samtidigt minimalistiskt. Med en stråkkvartett och ytterligare en medarbetare på elektronik omsattes nya albumet till vacker livemusik där de elektroniska rytmerna var skelettet och de snirklande stråkmelodierna själva utfyllanden, eller dekorationen. I bakgrunden rullade svartvita diffusa filmbilder på fabriker, flygplatser och steniga stränder där havet rullade in. Allt helt i linje med den postklassiska minimalism (som ändå känns så romantisk) som strömmade ur högtalarna.
En fin kväll helt enkelt.
Bilden är kass. Måste uppdatera mobilen snart.
1 kommentar:
Det var klockrent när han körde på Södra Teatern och man kunde sitta och blunda samtidigt
Skicka en kommentar