torsdag 26 augusti 2010

Shed ”The Traveller” – nytt styrkebesked från Ostgut Ton.



Jo, jag vet. Det har tjatats och tjatats om Berghain under flera år. Varje svensk berlinresenär med någorlunda intresse för stadens vibrerande technoscen har varit där både en, två och tio gånger. Häromveckan försökte jag fånga upp lite trådar om vad det är som gör dem så stora och viktiga – och att de ändå lyckas kombinera det med en undergroundkänsla som är påtaglig. Många andra klubbar får rykte om sig att ”sälja ut” (bland annat fantastiska Fabric i London – går londonborna ens dit längre?). Berghain är annorlunda. Det är en pengamaskin som berlinarna ändå uppskattar – och tro mig, pengamaskiner ses inte med blida ögon i den tyska huvudstadens technokretsar.

När nu Ostgut Ton – skivbolaget som är knutet till Berghain – ger ut ett nytt album med Shed, är det ytterligare ett bevis på att Ostgut Ton varken är oroliga eller ängsliga över framgångarna. De gör sin egen grej. Hur simpelt och platt det än låter är det ändå precis vad de gör. Artisterna på Ostgut Ton verkar ha full frihet att göra vad de vill, så länge det passar in löst på Berghains dansgolv.

Fast visserligen är Shed den som minst överensstämmer med den övriga utgivningen som mestadels drar emot dystopisk dubtechno. Han är också den som borde haft svårast att följa upp sitt senaste album. För när ”Shedding The Past” släpptes för två år sedan hyllades det så hårt att det bara var en fråga om när både skivan och Shed själv skulle bli helt sönderkramad.

Med ”The Traveller” visar han att han hade ännu mer att ge. Den som längtar efter Berghainanpassad dubtechno är hemma. Visst, men det är även den gamla d´n´b´-fanatikern, ambientsoftaren, bleeptoken och deephouseälskaren. Detta album väver ihop femton år av elektronisk musik, vänder och vrider på den – nyfiket – och spottar sedan ur sig låtar som kan få vem som helst att bli blek av avund. När det är dags att summera musikåret 2010 bör ”The Traveller” ligga högt i topp. Annars har något gått galet.

Det vackraste spåret på skivan är hyllningen till en annan berlininstitution: skivbolaget och -butiken Hardwax. ”44A (Hard Wax Forever!)” inleder med toner som inte hade skämts för sig på någon av Brian Enos ambientskivor, eller FSOL:s ”Lifeforms”, men precis som i alla andra låtar tar Shed inspirationen och de små elementen och sticker vidare. När den manglande dubsteprytmen går igång inser man att detta inte är någon efterföljarambient. Detta är musik med ledartröja.

Så ja, jag kommer förmodligen att (precis som så många andra) tjata mig blå om både Berghain, Ostgut Ton och Shed framöver också. Hade det funkat hade jag åkt till Malmö i helgen. Den som gör det får se både Shed och Marcel Dettmann. Lyckliga dem.


Shed: ”The Traveller” släpps den 30 augusti.

1 kommentar:

Kanyl sa...

Albumet verkar jättekvalitativt, absolut! Och är samtidigt en påminnelse om varför jag - med mycket få undantag - köper album. För det slår nästan aldrig fel; en technoräv kan ha släppt ett helt gäng strålande 12", men så fort det är dags för ett album så blir räven en björn - Björn Ranelid, närmare bestämt. Då skall de djuuupa kännnslorrrna drrraaaas uuuut urrrr sjääälens innersta vrrrråår. Materialen på 12":orna väljs ofta minst lika mycket ut av köttet, könet, svetten och instinkten som av intellektet. Albumen, däremot, förgås i regel av en oändlig urvalsmasturbation där det quirky, det spontana och det amusanta gnuggas bort. I mina ögon är det helt enkelt ett förfelat och hämmande format för technokulturen. EQD, WAX, STP. Där finns essensen.