Songs about...

Vissa artister kan man lita på. Ta Monolake till exempel. Kommer det ett nytt Monolake-album så vet jag liksom att jag inte kommer att bli för besviken, eller förvånad. Tryggt och jäkligt bra. På ett sätt är det skönt, på ett annat lite trist - det är ju knappast så att jag blir superförvånad av något han gör, Robert Henke. Men när den klass han håller är så hög gör det inget heller... Det är ju alltid bra.

Andra artister är som att kasta dart med förbundna ögon. Ibland är det bulls eye. Ibland missar man hela tavlan. Kid 606 är en dartproducent. Ibland tycker jag han är genial, andra gånger vill jag mest kräkas för att det är så dåligt. Nu har jag inte hört nya albumet så jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Men omslaget är snyggt och titeln är fin, eftersom båda anspelar på en fantastisk Big Black-skiva. Det lovar ju gott, men säkert är det inte. Så nu är det bara att dra på ögonbindeln och måtta iväg pilen. Träffar Kid 606 eller inte?

Det är frågan.