Det blev mycket tid på Södra Teatern i helgen. Knappt hade jag tagit mig upp efter Art´s Birthday förrän det var dags att gå till Södra Teatern för att lyssna på Hauschka och hans preparerade piano.
Han inledde med att prata om hur vacker konsertsalen är - och det har han verkligen rätt i. Det finns inte många konsertarenor som slår stora salen i Södra Teatern. En av mina bästa konsertupplevelser någonsin ägde rum där för några år sedan - då var det Diamanda Galas som satt vid en flygel.
Men den här gången var det alltså Hauschka, eller Volker Bertelmann som han egentligen heter. Med kedjor, små uppvridbara ankor, pingisbollar, spik och annat bråte hade han preparerat pianosträngarna så att flygeln fick ifrån sig ett alldeles unikt ljud. John Cage är väl urfadern - och lika bra som Cage pianostycken för preparerade pianon är inte Hauschka. Hans kompositioner blir lite väl upprepande och statiska med för mycket staccato. Men inte hela tiden. En del saker är bra och det lyfter rejält när han tejpar och fixar mot slutet.
Och samtidigt som det är spännande att se när han plockar bort de saker han tejpat inuti flygeln - känns det samtidigt lite tråkigt. Som när trollkarlen avslöjar sina hemliga tricks ungefär. Att Volker Bertelmann ser ut som en blandning av Robert Broberg och Clownen Manne understryker bara lattjo-inslaget - och även om jag inte önskar dysterkvistar som är allvarliga jämt, känns det ändå lite för mycket som barnteater när han stolt visar upp sina leksaker.
Men det tar sig alltså i slutet. och han avrundar med två fantastiskt intensiva och vackra kompositioner.
Slutsatsen blir en bra konsert, som är lite ojämn. men helhetsintrycket är ändå positivt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar