Buller

För många år sedan skaffade hela min bekantskapskrets tatueringar. Alla gaddade sig. Inte jag. Det är jag glad för idag, men jag var väldigt nära att låta mig övertygas om tatueringens förträfflighet. Alla var verkligen "men om du skulle, vad skulle du ha för något då?". Så jag kom på att jag kunde ha det japanska tecknet för oljud - eftersom jag var svag för japanoise, industrimusik och japansk kultur i stort. Efter en spelning på M/S Stubnitz fick en ödmjukt förvånad noiseartist vid namn Aube inte skriva autograf till mig, utan rita ner tecknet för oljud på en pappersservett. Det var ett snyggt tecken, men jag är ändå glad att det stannade på papper och inte fick inta mitt skinn. Nåväl. En liten sann historia ur livet som illustrerar hur mycket jag tycker om buller, oljud och skräpiga soundtrack. Så härmed en liten puff för mina Strömkollegor Andreas Tilliander och Håkan Lidbo som ställer ut buller på musikmuseet just nu.