fredag 30 oktober 2009

Skivaffären

Häromdagen släpptes "Musik non stop. Pet Sounds i våra hjärtan" av Lennart Persson postumt. Jag har inte hunnit införskaffa den än, men jag anar att det blir bra läsning. Lennart Persson kunde konsten att förmedla ett brinnande engagemang för musik i sina texter. Och Pet Sounds är en institution som förtjänar uppmärksamhet.

Jag minns själv när jag åkte till Stockholm som sextonåring och gick in i Pet Soundsbutiken som då låg på Jakobsbergsgatan. Jag var lite svettig i handflatorna, för alla som jobbade där, eller stod och bläddrade skivor var så coola. Inte alls som den lokala skivbutiken i Oskarshamn där det jobbade fjunmustascher i väst. Det här var Pet Sounds och det luktade läder av alla gothers knarrande jackor. Det var allvarligt och alldeles fantastiskt. Utbudet var det bästa jag sett - då hade jag ännu inte besökt alla megastores eller Amoeba Records...



Jag minns att jag köpte The Neon Judgements "A Man Aint A Man When A Man Aint Got No Horse Man". Den hade precis släppts och jag hade hört "Kid Shyleen" på Lars Aldmans Bommen i P3. Den hade inte övertygat. Men efter att ha snabblyssnat på "Chinese Black" i butiken var det solklart att jag skulle betala de 95 kronorna som stod på lappen där det också stod IMPORT. 95 kronor för en 12" var dyrt. Men jag skulle bara ha den. Eftersom jag var van vid att skicka efter skivor från Hot Stuff i Älmhult, Vinyl Mania i Stockholm eller Tilt i Huskvarna och vänta i dagar på de där paketen kändes det som ett fynd med 95 kronor - ingen frakt! Att också få den där shoppingupplevelsen som Carrie i Sex & The City vet allt om - när någon lägger ner varorna i en kasse åt en, och man går lycklig ut ur butiken. Även om det i Pet Sounds fall handlade om ett buttert konstaterande att man var "synthare" och så en summa - inget fjäsk där inte (just då krävdes det nog att man köpte Nya Zeeländsk rock för att få en uppskattande nick).

Men jag var glad. Jag hittade också Siglo XX "Till The End Of The Night", Coils "The Anal Staircase" på genomskinlig vinyl (!) och, om jag inte minns helt fel, den helt fantastiska Chainsaw-EP:n med mina då största idoler: Skinny Puppy.



Så där var det när man som lantis åkte till storstan. Det var skivaffärerna som gällde. Vare sig det var Folk å Rock i Göteborg, eller Malmö. Eller Rough Trade i London. Det var bara att handla till skivkassarna höll på att spricka - och det var mer än en gång jag bestämde mig för att lägga pengarna på en konstig tolva i färgad vinyl istället för att äta den sista dagen på resan. Don´t try that at home kids.

Med alla ljuva minnen välkomnar jag givetvis en hyllning till en riktig skivaffär - även om jag idag hellre handlar på nätet - och om man blir sugen på mer efter att ha läst om Pet Sounds rekommenderar jag Vinyl Lives - en sajt tillägnad alla vinylbutiker med artiklar och reportage.

torsdag 29 oktober 2009

Trick or Treat


Halloween har inspirerat till många låtar. En del bra som Sonic Youths "Halloween" (för att inte tala om det vackra omslaget på deras "Bad Moon Rising": brinn pumpagubbe, brinn!). En del värdelösa som Misfits "Halloween". Ja och på tal om mindre bra... hårdrocksbandet Helloween då, som lånade hela imagen från denna ursprungligen irländska högtid.

Richie Hawtins skivbolag M-nus vill inte vara sämre. Lagom till helgen bjuder de på två fina låtar med JPLS: "Spooker" och "Spooktasm". Särskilt "Spooker" är en trivsam resa genom pumpande highhats och sköna melodislingor. Luftigare producerat än vanligt, och lite trevande vilket känns fint. Det är bara att blunda och sträcka ut armarna framför sig och låtsas att man är i en kolsvart källare där fladdermössen viner runt öronen. Det är inte skrämmande bra. Men en habil technodänga som kan sätta fart på Halloweenfantasierna.

"Spooktasm" är tristare. Den håller inte för sina 9.56 - utan kunde kortats rejält. Men är man dj och behöver ett bra redskap för Halloweenpartyt. Ja, då fyller den också sin funktion.

Bäst av allt: det är gratis! Hämta hem dem hos M-nus.

måndag 26 oktober 2009

Personlig Jesus i Uppsala

Hur Enjoy the Silence låter på kyrkorgel vet jag sedan Depeche Mode släppte den i ”harmonium”-versionen på L12 BONG 18-maxin i februari 1990. Men hur övriga repertoaren kan vara i kyrkomiljö vet jag inte. De som var på plats i Uppsala igår har bättre koll:

På söndag 25 oktober slår Lötenkyrkan i Uppsala upp dörrarna för en annorlunda samling. "Personal Jesus" är rubriken som hämtats från en av Depeche Modes största hits. Precis så ska signalen uppfattas, det blir synthinspirerad musik för hela slanten, allt hämtat ur synthrockarna Depeche Modes stora repertoar. Temat är: Från ensamhet och känslan av skam, till girighet efter nåden och en Gud som väntar tålmodigt. Om detta kommer Tomas Nygren, rektor på Johannelunds teologiska institut. att lägga ut texten. 9.30 börjar det.

fredag 23 oktober 2009

Dubfritt i vinter

Håkan Lidbo kallar det "kulturskymning" och "skandal". Men det är inte han som är mest illa däran i Strömredaktionen. Nej, det är Andreas Tilliander som sneglar sig oroligt över axeln när han vrider på filter och ekoeffekter. Än orkar han stå emot, men frågan är hur länge han klarar trycket från myndigheter och media...

Låt mig börja från början.

Det kom ett mail från Andreas. Han hade läst tidningar, sett nyhetsinslag, begrundat och insett hur allvarlig situationen är. Han mailade resterande Strömredaktion och fick snabbt stöd av Håkan och Hanna. Nu, i och med att jag lägger upp allt här på bloggen, ställer jag mig också enad med de andra i en protest för rätten att lyssna på eller till och med göra dub.

För så här är det. För en man som släppt låtar som "She Don´t Dub" och "Bonnadub" är det givetvis ingen lek när medierna startar hetsjakten på duben...





DJ Hero

Ok. Nu är det inte bara hårdrockarna som får leka på förfesten. Scratchande vinyljocks kan också spinna loss hemmavid. Tyvärr är det mest fokus på just scratch och hiphop på DJ Hero. Techno och house är relativt undanskymda... men det finns en bra dos Daft Punk-låtar. Jag har inte testat, men är sugen såklart... Och i vilket fall som helst: vem blir inte imponerad av den där j-kla pickupen? Måste vara måktigast i världen. Hade varit fint att se Sven Väth tampas med den.

torsdag 22 oktober 2009

Trent Reznor Returns to Twitter, Again

Trent Reznor Returns to Twitter, Again

Något schizofrent. Men jag förstår mycket väl Trent: jag älskar twitter, facebook och blogger. Jag läser på andras sidor och önskar att jag hade mer tid att uppdatera mina egna. Och ibland blir jag bara skittrött på denna pseudovärld online. Fast jag har inte ryckt ur pluggen som Trent Reznor. Jag har bara skolkat från att logga in några dagar. Jag menar, jag har ju fortfarande en myspacesida som jag knappt kommer ihåg hur jag kommer in på.

Och grattis "Pretty Hate Machine". Ikväll ska jag plocka fram den och spela "Sin".

God hates Fangs


Första säsongen av HBO-serien True Blood går för fullt i SVT. Serien håller inte alls samma oerhörda kvalitetsnivå som HBO:s The Wire, men visst är den underhållande. Där The Wire var som en tjock maffig roman är True Blood som ett bra seriealbum: snyggt och spännande, men med en del logiska luckor som man måste glömma för att inte sabba nöjet för sig själv.

För att peppa upp oss ytterligare på ett evigt liv med långa tänder släpper nu bukarestbaserade The Model en tolva på International Deejay Gigolo Records med den lovande titeln ”Vampire Funk”. Tidigare har The Model gjort mörkt episk techno av Isaac Asimovs böcker på Underl_ne med lyckat resultat. Science Fiction-temat passade rumänens kalla och svarta techno perfekt.



Men vampyridén är inte lika bra. Det verkar tyvärr inte som The Model sett True Blood. Då hade hans iskalla trancetechno kanske fått lite mer värme och sexighet. Som det är nu är det en relativt trist trance-techno-italo-dänga (In The Night) med en tråkig och oinspirerad b-sida (Flex). Ska man vara levande död vill man ha bättre tryck i basen än vad The Model erbjuder.

PS. Ledsen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en rolig detalj att det just var ett tandläkarbesök som fick Alan Ball att vilja göra True Blood. Huruvida det var kindtänderna som var besvärliga förtäljer dock inte historien:

Alan Ball: I was early for a dentist appointment, and I had some time to kill. I went into Barnes and Noble, and I just bought this book on impulse. It was just a little paperback, and on the cover, the tagline said, ''Maybe having a vampire for a boyfriend wasn't such a good idea.'' I thought it was kind of funny. I started reading it that night, and I couldn't put it down. And the minute I was done with it, I wanted to read the next one. And I really got addicted. It's just such a fun world, and she really nailed so many things: They're very sexy, they're hilarious, there's a lot of interesting sociology. I'm from the South, and it was a very authentic look at the South. It's the kind of book you think, ''I'm going to read one chapter before I go to bed, and you read six.''