Pivot

att gamla elektronikabolaget Warp nuförtiden står för lite av varje är allmänt välkänt vid det här laget. Skönt nog har de dock bevarat en känsla för bra musik och tar inte in vad som helst i stallet.

Senaste släppet är australensiska Pivot som låter som en stökig Krautorkester som fastnat med fingrarna i Aphex Twin-kakburken. Desperat försöker de gnida bort det elektroniska blippandet med sina gitarrväggar. Bara för att upptäcka att det inte går.

Nu är de snart på ingång till Sverige och det ska bli kul att se hur de gör live. Blir det ännu mer gitarrmangel - eller kommer de att smälla in en större dos elektronik? Förhoppningsvis gör de både och. Taggigare gitarrer och fräsigare elektronik. Hur som helst ser jag fram emot en storartad spelning på Debaser Slussen, Stockholm. Den 3 september är det dags. Missa inte!

The Bunker Podcast

Efter förra årets New York-resa med K, A och M har jag längtat tillbaka varenda dag - i alla fall nästan. Nu åker K och jag tillbaka i Oktober och det ska bli underbart. Jag drömmer om svartvita Woody Allenfilmer på nätterna, läser Jonathan Lethems The Fortress of Solitude och peppar på shopping, restauranger, barer och klubbar i största allmänhet.

Men redan nu har jag upptäckt en fantastisk miss i planeringen. För det gäller ju alltid att planera. Det ska funka att vara ledig, både för K och mig. Och efter en hel del pyssel och pusslande bestämde vi oss för att resa en lördag och åka hem en torsdagkväll. Nästan en vecka i en av världens coolaste städer är självklart för kort. Men det är ändå något. Dessvärre gick jag först idag in på en av New Yorks finaste technoklubbars hemsida, The Bunker. De kör ju bara fredagar! Fan, jag hade glömt det. Well, som tur är har de en förträfflig podcast man kan bevaka/lyssna på här.

Under sommaren har man kunnat lyssna på sköna mixtapes av bland andra Agaric, Christian Vogel, Kalabrese och Alex Smoke. Näste man till rakning är Ryan Crosson, vars minimalmix har exakt den stuns och det driv man vill ha i en minimaltechnomix. Den borde komma upp på hemsidan vilken dag som helst.

och för er som ska till New York snart. Som inte behöver prioritera bort en fredag... här är kartan. Pilen visar var ni har roligt en fredagkväll - på The Bunker:

Ett par fina bilder...

från Hanna Österberg som plåtade lite under strömkvällen på Stensgade.



Olof Dreijer spelade på stora dansgolvet.



själv höll jag till på ett mindre dansgolv på ovanvåningen.

Luomo live i Enghaveparken

okej. bilderna blev inte bra, så jag har snott en äldre livebild på Sasu Ripatti.


när jag fick se att Luomo skulle spela live på Strømfestivalen kände jag två saker:

1. jag skulle äntligen få se Sasu Ripatti live. - Äntligen eftersom han är en av mina absoluta favoritproducenter. Skivor som han gjort under namnet Vladislav Delay (Anima, Entain, Whistleblower) och Uusitalo (Tulenkantaja och Karhunainen) finns med på listan över mina all time favourites. Det dubbigt organiska sound som han alltid matchar med en skir elektronik är bara så vackert.

2. att det var synd att det var just Luomo och inte något av nyss nämnda alias som skulle uppträda. Visst, Vocalcity och Tessio är gamla favoriter också, men det housiga sound som är Luomo har aldrig tilltalat mig lika mycket som Vladislav Delays ambient eller Uusitalos skogshuggardubtechno. Att sedan Luomos senaste skiva, den två år gamla Paper Tigers, kändes rejält slö och ointressant - trots snygg produktion - gjorde att jag sörjde att det var just Luomo som skulle upp på scen.

MEN! Det känns härligt att det var punkt ett som var mest verksam när Luomo spelar live. Det dubbigt organsiska smälte ihop med det artificiellt glittrande housesoundet och det var riktigt, riktigt bra. Möjligen beror det på nya Luomoalbumet Convivial som är på väg ut. Det kanske är på det som Luomoaliaset kommer att låta bättre än någonsin. Eller så var han bara oerhört inspirerad live. Men det tror jag inte. Enghaveparken var långt ifrån fylld när han spelade runt åttatiden på lördagkvällen. Den var inte tom heller, och solen sken. Men folk var mest där för att dricka öl, snacka med varandra och smådansa lite lojt. Det verkade mest som om alla väntade på att Bomb The Bass skulle gå på. Inte bästa läget alltså, men efter hårt arbete på mixern och hårdvaran gick Luomo ändå hem med segern. När soundet hårdnade och bjöd på riktigt hårt 4/4-dunk började folk bry sig mer om vad som hände på scenen. Hoppas att han kände det där uppe.

Resultat: en finfin konsert som också fått mig rejält sugen på att höra vad Luomo kommer att ta sig för på Convivial. Är skivan lika bra som det lät live, har vi en av årets bästa skivor runt hörnet. Respekt.

(Skivan släpps på Ripattis egna Huume Recordings)

mer nöjd

...var jag med kastrups kaffekoppar. funkade utmärkt med min mus.

sööömn

Hotel Fox är ett designerhotell som har olika tema i alla rum. fint, men jag hamnade i rummet med konstiga svarta figurer som letade sig in i mina drömmar. ni kan ju förstå hur det känns att drömma om de här figurerna...

Trötta...

jag gick upp 06.10 fredag morgon, flög till Köpenhamn, jagade inspelningsutrustning, intervjuade, kollade konserter, drack öl, spelade själv och träffade massor med folk. 23 timmar senare gick jag och lade mig på hotellet... rätt trött... så här såg Ström ut klockan 05.00 lördag morgon. fräscha killar som blev kallade "boy band" av den danske taxichauffören. N Sync och andra... släng er i väggen.