tisdag 28 december 2010

Tillianders bästa 2010. I oordning.

Elektron Octatrack (Sampler/Sequencer och beviset på att Gud Hör Bön)
F - Energy Distortion (Energi på tre vinylskivor)
Shangaan Electro - New Wave Dance Music from South Africa (Löjligt snabb musik. Soundtracket till min midsommar)
Plakto - Live på Voltfestivalen (Inte den mest visuella upplevelsen men ljudmässigt förtrollade de mig)
Pet Shop Boys (Världens bästa popmelodier i år igen, om man håller sig till de gamla örhängena)
Kondens - Live på Culture Box (den roligaste egna spelningen 2010)
Familjen - Arvika (den roligaste spelningen med Familjen 2010)
99musik.se (Forum som tyvärr fick rätt många timmar av mitt år)
Ström (radioprogram som är skitkul att göra varje år)
Africa Hitech - Hitecherous (Skiva. Inte så afrikanskt men väldigt hitech)

fredag 17 december 2010

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 1



Arcade Fire: ”Sprawls II (Mountains Beyond Mountains)” (2.57–3.57)

När Kanadas indierockarensemble bestämmer sig för att göra disco med synthkomp blir det så vackert att bröstet hotar att sprängas. Arbetet inför den stora explosionen börjar i breaket och kickar in på allvar exakt 2 minuter och 57 sekunder in i låten. Efter det virvlar det konfetti i luften i en hel minut.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 2



Echologist: ”Connect (Original Mix)” (7.13–8.13)

Efter en lång uppbyggnad börjar Brendon Moellers 303:a pumpa ut de bästa acidtonerna för året. Då har det gått 7 minuter och 13 sekunder. En minuts crescendo lurar inte längre runt hörnet – det är där.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 3



Nitzer Ebb live 31 januari, Globen Stockholm (0.00–1.00)

Medan efterföljande Depeche Mode är slutstrukna och trista, går Nitzer Ebb ut med en stenhård attityd. Svarta kostymer, vit skjortor, svart slipsar och en adrenalinstinn ”Murderous”. Den första minuten matchar nästan deras spelning på Hultsfredfestivalen 1988 ifråga om attityd, tajthet och tungt mullrande groove. Men bara nästan.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 4



The Black Dog: ”Emptyseatcalculations” (1.34–2.34)

Efter 1 minut och 34 sekunder byter den svarta hunden till nytt ackord och snart får även det lämna plats för rena beats och ekoeffekter. En minuts väntan på en flygplats har aldrig varit trivsammare. Sorry Brian Eno, men så är det.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 5



Plastikman live 18 juni, Sonarfestivalen, Barcelona (valfri minut)

Med blinkande, fräsande och böljande LED-skärmar, massor med rök och svepande strålkastare ger Plastikman upphov till konsertgenren Monsters of Minimal på egen hand (och konkurrerade ut gamla Monsters of Rock-festivaler med hästlängder). Vilken minut som helst i perkussiva ”Spastik” bjuder på stringent extas.

torsdag 16 december 2010

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 6



Autechre live 2 april, Koncerthuset i Köpenhamn (0.00–1.00)

Precis innan Autechre kliver på scen slocknar de snygga visuals som snurrat i lokalen hela kvällen, liksom resten av belysningen. Den första minuten är det bara Autechres blygrå elektronika som gäller. Vansinnigt snyggt och suggestivt i cirka en minut, sedan önskar jag mig lampor och lite mer action.

onsdag 15 december 2010

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 7



Oneohtrix Point Never: ”Returnal”
(3.43–4.43)

Möjligen har Daniel Lopatin lärt sig sjunga i Karin Dreijers Fame-skola. Möjligen har han hårdpluggat både Tim Hecker och Fennesz tills han förstod vad bra ambient handlar om. Möjligen spelar detta ingen roll. Sista minuten av titelspåret är toppen på det berg som utgör ett av 2010 års bästa album.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 8



Frank Bretschneider: ”Strobe Room” (0.00–1.00)

Exakt en minut lång. Dessutom med det vackraste knaster man kan tänka sig. Bretschneider leverar alltid och har här vett att anpassa sig till en enminutsårsbästalista.

tisdag 14 december 2010

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 9



LCD Soundsystem: ”You wanted a hit” (3.15–4.15)

Efter att introt äntligen ebbat ut tar en struttig gitarr och ett välkomponerat beat över. Då står klockan på 3.15 och det är dags för James Murphy att lägga sång. Därpå följer hans karriärs bästa minut.

Mats 10 bästa musikminuter 2010. Plats 10



Traversable Wormhole: ”Closed Timelike Curve (Marcel Dettmann Remix)” (0.00–1.00)

Under den inledande minuten låter det som om Adam Mitchell och Marcel Dettmann gemensamt försöker tjuvkoppla en bilmotor. Då är deras techno dieseldoftande mörk och inte helt vägduglig. Tyvärr förlorar den kraft redan på 59 sekunder eftersom en hihat piskar igång motorn. Jag föredrar momentet precis innan kolvarna snurrar igång på allvar.

Twitterlistan

Trackslistan är död. Det är dags att vända blicken mot något annat. Och eftersom jag ändå satt och stirrade rakt in i min twittersida där jag såg att någon sörjde tracks, tänkte jag att - ja, jag kan väl köra en twitterlista över årets bästa låtar. Frågan är hur långt ett twitter tar? En minut beslutade jag mig för. Så snart kommer de... årets bästa tio minuter inom musiken - i min bok, eller förlåt: twitterfeed.

onsdag 1 december 2010

Årsbästa - Hanna

Det är visserligen en tolftedel kvar av året, men på Ström ligger vi gärna före och börjar därför presentera årets bästa redan nu. Först ut är Hanna Kihlander:



Hannas bästa 2010

1. Låt: "Midnight warriors" - John Alexander Ericson

2. Konsert: Ida Bach Jensen på Kammartronika, Sveriges Radio Studio 2

3. Konsert: The Orb, Voltfestivalen, Uppsala

4. Album: Caribou - "Swim"

5. Konsert: Roll the dice, Voltfestivalen, Uppsala

6. Låt: "Det var jag" - Familjen

7. Klubb: fLiM, Morfar Ginko, Stockholm

8. Bok: Antony Hegartys "Swanlights"

9. Låt: "Thieves in the night" - Hot Chip

10. Konsert: Datamaskin, Norbergfestivalen

torsdag 25 november 2010

Peter Christopherson - vila i frid


En av de viktigaste figurerna inom experimentell elektronisk/industrimusik är död. Peter "Sleazy" Christopherson var inte bara en av medlemmarna i Throbbing Gristle utan även en viktig del av Coil.

Strömredaktionen bär idag svart och lyssnar på Throbbing Gristles "Grief".

Kanske händer det

Aphex Twin pratade ju nyligen om sina mängder med album som är under produktion. Möjligen är det sant. det verkar i alla fall som att han blivit lite mer synlig på sistone. Bland annat i den här fina reklamen för en spelning i mars.

afx seaside specials from Bloc. on Vimeo.

onsdag 20 oktober 2010

Malmö den 6 november!

Det händer något spektakulärt i Malmö den 6 november. Inkonst och Kontra-Musik bjuder på en 5 timmar liveimprovisation från två av dansmusikens största, Minilogue vs Mathew Jonson. Jag tror att hela Strömredaktionen skulle vilja vara där. Tyvärr funkar inte det så jag åker ner ensam och representerar oss alla. För mer info www.kontra-musik.com

måndag 11 oktober 2010

Ida Bach Jensen Live på Kammartronika på torsdag



På torsdag den 14 oktober klockan 19.00 öppnar vi Studio 2:s dörrar i Radiohuset för en spännande kväll där kammarmusik blandas med elektronika. En av artisterna är Ida Bach Jensen som medverkat i Ström i P2, då hon var med och pratade litteratur och elektronika. Nu kommer hon till Stockholm för att bjuda på ett fint liveset. Det kommer bli grymt, så missa inte. Jag ställde några frågor till Ida inför spelningen. Här kommer svaren:

Vad ska du framföra under Kammartronika-kvällen?

Jeg spiller elektro-akustisk musik som primært vokser ud af kontrabassens klanglige muligheder og frekvenser. Jeg skaber og bygger musikken op på stedet med min loopsampler, hvor jeg optager og bearbejder dét jeg spiller på scenen. Jeg er uddannet klasssisk kontrabassist men bevæger mig mest i det rytmiske og elektroniske "cross-over" felt. Min musik svinger imellem klassiske strøg og elektroniske sounds som sammen opbygger et musikalsk univers. Og så er det muligt, at Gunnar Ekelöf dukker op midt i musikken i studio 2!

Vilket förhållande har du till kammarmusik?

Kammermusik er intim og tæt på - som hjertet i musik. Et sted, hvor man kan dyrke musikkens essens og zoome ind på områder man ønsker at vende og udfolde i musikken. Jeg kan lide dette "close-up" i kammermusik - med musikalske samtaler og ikke mindst rum og plads til de forskellige stemmer. Kombinationen af instrumenter der får lov at klinge. De klassiske strygerkvartetter er top notch - desværre er kontrabassen ikke med i dét selskab. Derfor må man som kontrabassist selv være med til at skabe musik og indgå kreative samarbejder med andre kunstnere, hvilket iøvrigt også er en stor gevinst som musiker.

Har du alltid blandat cello och elektroniska instrument och hur kom du på att det var den vägen du ville gå?

Jeg er vokset op som enebarn og er altid trivedes med at opfinde ting og sager på mit værelse. Den vane har fuldt mig siden. Kontrabassen er det eneste instrument jeg virkelig kan spille på, så mit første skridt var, at hive al den lyd jeg kunne ud af kontrabassen med akustiske effekter. Siden købte jeg en digital 8 spors båndoptager med zip-disketter som åbnede mit liv fuldstændig. Jeg begyndte at lave filmmusik. Så fik jeg fat i den grønne Line 6 som er en enkel loop-sampler der er brugt af mange musikere og sangere. Det var super kreativt at få alle de stemmer som jeg hørte i mit hovede ned i maskinen ved et tryk med foden og ud i rummet . Alle mennesker skulle have en loopmaskine - samt en have eller altan at gå ud i og få frisk luft og græs mellem tæerne. Kombinationen af kontrabas og elektroniske effekter falder mig helt naturligt, da sammensmeltningen af de to udtryk resonerer med de stemninger og lydbilleder jeg har inden i. Jeg er opvokset med hvalsang, indisk musik, Nina Hagen, Maria Callas mfl. på grammofonen, så der er ikke noget der rigtig chokerer mig musikalsk.

Har du någon favorit inom elektronisk musik?

I det elektroniske område, tænker jeg især på Laurie Andersson, fordi hun er en intakt og søgende kunstner med noget oprigtigt på hjerte. Jeg oplevede hende live i New York i marts til en koncert sammen med Philip Glass, Bobbi Mc.Ferrin og et hold tibetanske sangere. Steve Reich har også altid rørt noget i mig. Jeg kan lide drivet og idéerne i hans musik. I Danmark er der bl.a. elektroniske kunstnere som Rumpistol og Trentemøller hvis musik jeg synes svinger fedt i et felt mellem alvor, leg og rum.

Favoriter inom klassisk musik?

Bach er nok min favorit til alle tider. Jeg nyder især renaissance og barokmusik. Rameau og Purcell. Arvo Pärt er også fantastisk. Og så har jeg fået ørerne op for gamle svenske folkelige koraler fra bygder og øer hvor der ikke fandtes orgel i kirken, og hvor folket selv formede og improviserede melodierne. Det synes jeg er utroligt spændende. Har netop indgået et samarbejde med den svenske mezzosopran Agnethe Christensen med udgangspunkt i tidlige nordiske koraler og ballader - samt lidt Hildegard af Bingen.

fredag 8 oktober 2010

Höstpremiär!

fLiM, Stockholms enda (?) ambient- och electronicaklubb är äntligen tillbaka! Det har varit lika osäkert varje säsong men nu är det klart för premiär på onsdag den 13 oktober. Förut huserade fLiM på Nordic Light Hotel men nu blir nya lokalen Morfar Ginkos källare. fLiM var där ett par gånger i våras också men nu är källaren ombyggd och lär dessutom ha bättre ljud. Bakom fLiM står Kristoffer "kliin" Karlsson. Honom får vi höra spela på onsdag tillsammans med PPM som spelar live. Ena halvan av PPM, Olof Liliengren, är också en av medlemmarna i 0-visionen. PPM är Olofs nya spännande projekt som han har tillsammans med Johan Söderling. Dörrarna öppnas klockan 19 och stängs igen klockan 01. Fri entré. Vi ses där!

Another Aphex - dagens lästips


Svenska modetidningar för män skulle aldrig (bevisa motsatsen - snälla!) göra ett nummer där Keith Richards syns på omslaget, Genesis P Orridge skriver om Brion Gysins drömmaskin och Aphex Twin får en fyra sidors Q&A. Det gör Another Man i nya numret.

Att Aphex Twin är mytologisk är väl bara förnamnet. Så när han gör sin första intervju på fem år (så länge är det enligt Another Man, kan ju vara fel i och för sig) är det givetvis rekommenderad läsning för alla elektronikafantaster. Att herr Aphex filar på sex album samtidigt och att hans musik beskrivs av honom själv som "dflaghaozoushiduqwd" är information som är typisk och som inte går att lita på ett smack (de sex albumen menar jag - beskrivningen av hans musik är ju relativt exakt).

Så det mesta går väl inte att lita på. Men det är ju exakt det vi älskar med Aphex Twin - hans musik går aldrig att förutspå, den kan ta vilka vändningar som helst. Hans intervjusvar likaså.

Så där. Iväg och handla modetidning nu.

Morton Subotnick i Stockholm


Det var en fin kulturgärning som Audiorama, EMS och Stiftelsen framtidens kultur utförde när de bjöd in Morton Subotnick för att föreläsa om sin egen verksamhet som musiker. Möjligen kan man tycka att det inte har så mycket med framtidens kultur att göra - Subotnick berättade givetvis ingående om San Francisco Tape Music Center som han var med och startade i början av sextiotalet, Don Buchlas synth som Subotnick var först ut med att använda - och skivan Silver Apples of the Moon som för evigt skrivit in Subotnick i den elektroniska musikhistorien.

Men det spelade ingen roll. Det var ju egentligen inte framtiden ett fullsatt Audiorama var där för. Det var för att höra berättelserna om hur det hela började, anekdoterna om kollegor och inspelningstekniker. En stor del av publiken var nog också där för att få djupare insikt i hur Buchlasynthen konstruerades, men där blev det lite väl tekniskt för mig.

Subotnick var i alla fall på ett strålande humör och berättade glatt och stolt över sitt liv med den elektroniska musiken. Det gick att ha invändningar mot en del av de saker han sade om musikhistorien och det politiska läget idag. Men, men. En legend får man ha lite överseende med.